Idag är nog läskigaste dagen hittills, jag höll på att fastna helt och hållet ute i Malmö *hemska tanke* å då gick jag ändå till midda från jobbet. Var absolut dumt att åka till jobb men har lite svårt att släppa min arbetsmoral. Medan kollegor som bor utåt Österlen blir hemma för att de är "innesnöade" pulsar jag genom snö och blåst för att ta mig till buss och tåg för att komma till jobb. Känns inte alltid så uppskattat men känns bra för en själv.
Men idag höll det på att gå riktigt tokigt. Kom ner till Centralen vid 13 och då skulle tågen inte gå förens framåt 17, ersättningsbuss var beställd men man visste inte när den skulle dyka upp (som vanligt). Lite hispig blev jag allt när det står andra halvkändisar som brukar pendla med en och uppgivet berätta att de väntat på ersättningsbussen sen halv 11.
Men vid 14 kom det en buss ändå, jag fick lite panik och betedde mig precis så som jag hatar, jag verkligen avskyr när medpassagerare gör detta ... jag trängdes... usch å fy men jag kände på mig att det var min enda chans. Som tur var fick jag en av de sista 4 platserna på bussen. Jag har åkt till och från jobb de senaste 2 veckorna där jag missat en del avgångar bara för att man varit hövlig men nu "va det nok".
Ja ja på bussen kom jag och den gick sakta men säkert mot ystad, vakna efter Sturupsrondellen och då gjorde bussen inte många knop. Det var riktigt obehagligt att se, på motsatt riktning rörde sig inte trafiken för fem öre... Började genast ringa de olika taxibolagen som finns i Ystad med omnejd men det var ingen som var direkt sugen på att ta sig ut till Sövestad. Skånetrafiken informerad oss (som stod som fån i väntehallen på stationen i Ystad) som skulle vidare till bla. Svarte, Sövestad, Hammenhög och Simrishamn att varken tåg eller bussar skulle gå mer idag och att vi gjorde bäst i att ta in på närmsta bästa hotell. :(
Efter att jag haft ett mindre sammanbrott skrev jag ett litet rop på hjälp på FB och snälla söta rara Joppe ringde och frågade om hans fruga Jenny skulle hämta mig vilket jag med gråten i halsen tacka ja till. Några minuter sen dök Fru och fröken Holst upp, Molly tyckte absolut de skulle rädda mig för om jag var ute för länge i kylan "kunde jag gå sönder". Det bjöds på kaffe och middag och sen körde Joppe hem mig till Ystad. Jag förstår absolut varför taxibilarna inte ville köra till Sövestad, man såg inte ett dyft. Som tur är körde Joppe lugnt och sansat genom stormen och en stund senare var vi framme i Sövestad.
Ett stort tack till familjen Holst som rädda mig ur dagens/kvällens knipa :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar